Framme i Älvdalen

Efter en tung resdag med fyra timmar på färja och 700 km i bil har team Vesterlund äntligen anlänt till Älvdalen. I morgon är det shopping som gäller (i alla fall för mig).

Våren är här :(

Jag har skidat på en del tunna skidspår i mina dar, men kvällens skidtur i Vestersundsby tar nästan priset. De senaste dagarnas vårväder har gjort att marken kikar fram så att man hamnar att åka slalom i spåret. Jag hittade en slinga på några hundra meter där det fanns mera snö och där suddade jag på av och an. Det här var tänkt att vara det sista uttömmande passet inför Vasaloppet, men det var inte så hävt med den saken. Jag känner mig inte riktigt återhämtad efter Fäbodaloppet heller, men förhoppningsvis ordnar det upp sig till söndag.

Det är med spänning vi följer med rapporterna från Vasaloppsveckan. Vatten i spåret, stavar som sjunker ner i snön och allt möjligt annat som det milda vädret ställer till med. Hoppas det finns ett spår kvar att skida i på söndag! Nåja, det ska bli roligt i alla fall att fara ut och resa lite och ta del av den fantastiska stämningen i Mora.

Fortfarande i startled 6

Nu har Fäbodaloppet satts in i Vasaloppets seedningstabell och som väntat är jag kvar i sjätte startled. Min tid var 2.57 och man måste ha 2.50 för att komma i femte led. Det var inte ens nära, så jag behöver inte harmas. Jag är riktigt nöjd (helt på allvar alltså). Jag vet ju av egen erfarenhet att ett bra startled inte är en garanti för bra sluttid. Dessutom slipper jag stå och köa flera timmar i Mora för att seeda upp mig :)

Dagen efter-pepp

Dagen efter Fäbodaloppet börjar den största glädjeyran efter målgången ha lagt sig. Säkert är det en och annan skidåkare (mig själv inkluderad) som har börjat analysera sönder loppet i minsta detalj. Trots att man i det stora hela är nöjd kan man kanske inte låta bli att fråga sig själv vad man kunde ha gjort bättre. Tog jag i för hårt i början? Borde jag ha valt ett par andra skidor? Tankade jag på fel sätt? Borde jag ha satsat mera på att skida i klunga istället för ensam? Mitt råd till mig själv och alla andra grubblare är att nu slutar vi fundera på det här och tar lärdom till nästa lopp. Och så klappar vi oss själva på ryggen för att vi var så jädrans duktiga i går! Bra jobbat!

En till bild av mig i min Spindelmannendräkt

Fäbodaloppet 2014

I morse då jag vaknade var det mera snö på marken än på länge. Vid skidtestningen kom jag fram till att zero-skidorna blir bäst, eftersom de hade bäst fäste och helt okej glid. Jag lade ut mina skidor ganska långt fram i startfållan och i det mittersta spåret, vilket skulle visa sig vara ett misstag. I första nedförsbacken tog spåret plötsligt slut och jag vurpade ordentligt. När jag crawlade åt sidan för att undvika krockar, drog jag med mig en karl i fallet. Som tur tog han det hela med ro.

Första varvet var spåret i gott skick och jag matade på för brinnkära livet. Jag borde ha förstått då jag såg Putte, Peter och Jan att det gick alldeles för fort för mig. Ganska snart straffade det sig och jag blev tvungen att sänka farten. Trekilometersslingan ute i terrängen var jobbig, för det var många svängar och små sladdbackar som jag tappade mycket tid i då jag var så osmidig. Det var ganska sällan jag kunde dra nytta av min styrka, dvs. att staka långa sträckor.

Varv 2-4 var mycket jobbiga och jag hade en medelpuls på 174. Jag som hade varit så orolig för trängseln hamnade att skida mycket ensam och hade svårt att hålla upp farten, men jag tror ändå inte jag släppte förbi så mycket folk. I sista vätskekontrollen passerade Stig mig, och efter det höjdes min fart då jag hade någon att ta rygg på. Stig och jag skidade ju fjolårets Fäbodalopp tillsammans. Jag fick även draghjälp av Sofia, som också skall vara med i Vasaloppet om två veckor. Det blev en spurtstrid mellan oss, som jag tog hem den här gången.

Efter målgången gick vi till föreningshuset för att se på resultatlistan och prisutdelningen. Till min förfäran såg jag att mitt namn inte fanns med på listan! Det visade sig ha blivit ett missförstånd. När jag skulle hämta ut min nummerlapp före tävlingen hittade de inte mitt kuvert, så då fick jag anmäla mig på plats. Personen som tog emot min anmälan satte mig i tidlös klass utan att fråga, medan jag tog för givet att de visste att jag skulle vara med i klassen med tidtagning (varför skulle man egentligen vilja vara med i tidlös klass?). Det hela ordnade upp sig efter att jag med arga steg gått in till tidtagartornet med kravet om att få en sluttid. De såg ganska förskräckta ut då ett upprört fruntimmer stegade in :) Som tur visste de ungefär när jag hade kommit i mål tack vare spurtstriden, så det hela ordnade sig på bästa sätt.

Min tid blev alltså 2.57.18 och förärade mig en åttonde plats i damklassen, samt en locktång som pris. Trots att jag i efterhand tycker att jag kunde ha startat loppet lite lugnare, är jag ändå nöjd med min insats i dag.

Fäbodaloppet i morgon

Det blir bara frugan i huset som skidar Fäbodaloppet i morgon, eftersom maken inte är i skick. På eftermiddagen var jag och testade Vestersundsbyspåret, men det var väldigt isigt och de vallningsfria skidorna fungerade inte alls. Om det snöar i natt kanske de fungerar bättre på loppet. Vi kommer också att valla två par skidor med klister ifall det är isiga spår ännu i morgon.

Jag måste säga att det är inte bara skidorna som gör mig nervös för det här loppet. Det kommer att vara mycket folk som skall samsas på det 8,3 km långa spåret i dåligt före. Dessutom har jag svårt att hålla mig på benen i nedförsbackarna som svänger, fastän jag har fått mycket övningstid i spåret i fråga. Nåja, det är väl bättre att ploga än att köra till skogs. 

Fint att Braheiterna har jobbat så hårt för att vi ska få ett seedningslopp till Vasaloppet! Med så här lite snö är det en stor bedrift.

PS!

Skidorna gled mycket bättre idag tack vare tre saker:

1. Isigare spår.
2. Justering av bindningen längre bakåt.
3. Paraffin på en del av fästzonen upptill.

Men jag (läs: Patrik) måste byta till större trugor på stavarna, för det gick inte så bra att parstaka då stavarna hela tiden plumpade igenom snön.

Skidtest - igen

I kväll var det dags för premiärturen för mina nya vallningsfria Fischer CRS Zero+ Vasa. Förhållandena var minst sagt utmanande med +2 grader och sladdriga spår. Trots detta levererade skidorna!

Redan i första uppförsbacken märkte jag att jag hade bättre fäste än jag någonsin haft förut. Jag kände mig som en spindel då jag klättrade uppför backen. Fantastiskt! Men jag tror att man lätt kan bli lat med dessa skidor, för man behöver inte trycka på särskilt hårt för att få fäste. Och när man har bra fäste tar man fortare till diagonalande istället för att forsätta staka en bit till.

Glidet var det dock sämre ställt med, vilket jag har förstått är nackdelen med de flesta billigare vallningsfria skidorna. Jag vet dock inte hur mycket som berodde på det dåliga föret. Det kändes som att fästet frami släpade i marken, men försäljaren sade faktiskt att han rekommenderar att jag sätter paraffin på övre delen av fästzonen just av den orsaken. Så det måste jag testa.

De här skidorna är ju motionärsskidor, vilket främst märks på att de är tyngre än mina tävlingsskidor. Å andra sidan märker man kanske inte av det när det är så där allmänt jobbigt i plusföret.

Det blev fyra varv i Vestersundsby. De tre första varven tog jag det ganska lugnt, men det sista varvet hakade jag på en arbetskamrat. Då fick jag testa att det går nog att skida fort med de här skidorna också!

Summa summarum: Prisvärda skidor med bra fäste i besvärligt före. Jag är nöjd med mitt köp!

Startled 6

Medan snön smälter bort och hoppet om ett seedningslopp minskar, får jag plötsligt goda nyheter från Vasaloppet: jag har lyckats seeda mig till sjätte startled med hjälp av fjolårets resultat i Botniavasan! Tydligen kan man använda sig av ett år gammalt seedningsresultat, men man faller ett startled bakåt per år. Nu är jag väldigt nöjd, för längre framåt än sexan behöver jag inte komma. Däremot är det förstås väldigt ledsamt för förstagångsåkare, ifall de inte har chans att seeda upp sig. Vi håller tummarna för att Fäbodaloppet ordnas.

Vallafritt

Om ni någonsin hör mig klaga igen över att jag har för lite pengar, så påminn mig om att gå ut i garaget och titta på mina investeringar, dvs. skidsamlingen. I dag inhandlades det fjärde paret (jag vet, det är en sjukdom). En vallningsfri motionärsskida av märket Fischer blev det. Ifall det finns något skidspår kvar i morgon blir det spännande att fara och testa. Min förhoppning är att jag aldrig mer behöver valla med klister. För i helgen fick jag "lejdon", big time!

Gnällbloggen

Ja, jag vet att det är helt lönlöst att klaga över vädret (och dessutom ett I-landsproblem), men jag kan inte låta bli. Här kommer lite gnäll:

Plusgrader i februari? På riktigt?! Ska det ynkliga lager snö vi har fått smälta bort nu och så har vi novemberslask igen? Var allt mockande och skottande på spårtalkot igår helt i onödan? Och jag som är så värdelös på att valla har inte haft det minsta fäste under skidorna på tre dagar. Både i går och i dag blev det bara två varv i Vestersundsbyn eftersom jag knappt kunde ta mig framåt. Och tiokilometerslänkar då man tränar till Vasaloppet stakar inte långt, om ni frågar mig. Jag funderar allvarligt på att gå och köpa ett par vallningsfria skidor, för så här kan man ju inte hålla på.

Hälsar en ilsken Katarina, som förhoppningsvis är en gladare person i morgon

Spårtalko

Kl 08.00 i morse infann vi oss vid Brahe sportstuga för att delta i spårtalkot inför Fäbodaloppet. Uppslutningen var något klen, men vartefter klockan gick dök det upp fler och fler talkoarbetare. Vi utposterades vid en skogsväg, där vi skyfflade ut snö som fraktades dit med skoter och fyrhjuling. Dessutom skottade vi all snö vi bara kunde hitta från skogen. Jag vet inte hur stor nytta jag gjorde med min kvinnfolksskyffel, men svettig blev jag i alla fall!

På eftermiddagen gjorde jag ett försök till skidtur, men det var ingen höjdare. Spåren var så mjuka av värmen och regnet att det knappt gick framåt. Jag fick en tydlig flashback till Vasaloppet 2013. Hoppas det blir kallare de närmaste dagarna än vad som utlovas i väderprognoserna.

Fäbodaloppet ordnas!

Nu är jag väldigt glad, för ikväll har de beslutat att Fäbodaloppet kommer att ordnas! Det blir fyra gånger runt en 10 km:s slinga. Ut på talko på lördag och hjälp till!

Vestersundsby - the place to be!

Av bilden att döma kunde man tro att det är gott om plats i Vestersundsbyspåret. Men så är inte fallet. Elitåkare, motionärer, Vasaloppsåkare och småbarnsfamiljer får alla snällt samsas om spåret. Och visst blir man glad då det är många som är ute och rör på sig ! Problemet för mig är bara att jag blir uppstressad av andra och skidar fortare än planerat, vilket förorsakar onödigt hög puls. Den här veckan har jag skidat 90 km fördelat på fyra pass. Nästa vecka ska jag försöka få in fem pass.

Det ryktades i skidspåret idag att det ska bestämmas ikväll huruvida Fäbodaloppet ska ordnas eller inte. Vi håller tummarna för att det blir av!