söndag 24 augusti 2014

Sun city triathlon 2014

På lördagsmorgonen regnade det i Jakobstad, men ju närmare vi kom Vasa desto mera började molntäcket spricka upp. Det skulle bli en solig dag. Patrik och Susse (min syster) var med mig i egenskap av supporters och serviceteam.

När vi anlände till tävlingsområdet utanför Tropiclandia var sprinttävlingen i full gång och det var lite svårt att veta vart man skulle gå. Tävlingsnerverna gav sig verkligen till känna, men spänningen lättade lite då jag träffade Annika L, Annika H-F och Stefan, som inte alls verkade nervösa. Jag träffade även Nadja och Malena som fått fina resultat i sprintdistansen.

En timme före start var det tävlingsinfo och efter det kändes hela konceptet lite klarare. Jag reserverade en ändplats på växlingsområdet och radade ut mina saker på marken. Då jag prånglade på mig våtdräkten kom en journalist från Vasabladet och ställde några frågor.

Min växlingsstation (minus Ikeaväskan)
Inför simstarten ställde jag mig längst bak, eftersom jag inte ville bli överkörd i rusningen. Så här med facit i hand borde jag nog ha sökt mig lite längre framåt, eftersom jag gång på gång hamnade bakom grodsimmare som var nästan omöjliga att komma förbi.

Inför starten
Jag höll mig mestadels långt till höger och försökte fokusera på tekniken så gott det gick i trängseln. Förutom problemet med grodsimmarna tyckte jag att simningen gick oväntat bra. Jag andades i tvåtakt och fokuserade på långa, lugna drag. Jag simmade 1,5 km på 34 minuter och så tog det en minut att springa upp till växlingsområdet. Tack vare att jag hade öronproppar i öronen kände jag mig inte så yr.

Starten
Upp från simningen
När man analyserar tiderna så här i efterhand kunde man tro att jag har gått på kaffe under första växlingen, för den tog nästan 3,5 minuter (medan den för andra tog 1-2 minuter). Tydligen hade simningen gjort sitt, för enligt min käre make rörde jag mig klumpigt och som i slowmotion då jag fibblade med utrustningen. Här finns med andra ord mycket att förbättra!

Problem med att få energigelérna i fickorna.
I början av den 40 km (eller egentligen 37,5 km) långa cyklingen tog jag det ganska lugnt och fyllde på med energi. Man skulle cykla mot Sundom och Solf två gånger. Första varvet blev jag lite chockad av en mördaruppförsbacke, men till min glädje fanns det en ännu större nedförsbacke där det gick i 53 km/h (säkert skulle det ha gått ännu fortare om man skulle ha vågat trampa). Andra varvet ökade jag farten lite och körde om ett par damer i uppförsbackarna. Man fick inte cykla i klunga, utan det måste vara 10 meter till framförvarande cyklist. Med tanke på detta är jag mycket nöjd med min medelhastighet på ca 31 km/h. Som tur gick andra växlingen betydligt fortare (en minut).

På väg mot varvning
Sista sträckan på 10 km skulle utföras genom att springa två gånger till fängelset längs med stranden. Genast då jag började springa kände jag att det här skulle bli kämpigt. Flåset var det inget fel på, men däremot kändes vaderna som ett par vedklabbar. I början kunde jag hålla 5-fart, men vartefter tiden gick började det kännas värre och värre i benen. Som tur var banan jätteplatt, för några backar skulle benen inte ha klarat av. I början av andra varvet fick jag lite krampkänningar och slängde snabbt in en gelé. Jag beslöt mig för att inte öka farten, utan bara hålla samma fart i mål, dvs. 5:13 min/km. Damerna som jag cyklat om passerade mig igen, men det gjorde inte så mycket, för just då var det bara målet som hägrade.

Hejaropen från mina supporters gav mig energi
Efter en fjuttig liten spurt kom jag i mål på tiden 2:44:58 som 15:e dam. Vilken känsla! Vid målgången var jag förstås dödstrött, men ändå adrenalinfylld och överlycklig. 1,5 km simning, 40 km cykling och 10 km löpning. Jag klarade det!!!

Trött men nöjd
The amazing Annikas & jag. Halv Ironman nästa???
Jag tycker Sun city triathlon var ett välarrangerat lopp, där allt fungerade problemfritt och stämningen var på topp. Roligt att alla funktionärer hejade och peppade då man kom förbi. För min del blir det utan tvekan fler gånger!

6 kommentarer:

  1. Jepp, halv Ironman nästa :), tycker jag i mitten !

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, visste du skulle haka på! :)

      Radera
  2. Oj så roligt e låter! Jag känd lite lätt surhet tå jag int anmäla me naa, men nästa år :)

    SvaraRadera
  3. Vilken kämpainsats. Grattis!

    Peter

    SvaraRadera