I tävlingsskick

Cykeln är uppfixad med nya däck och blänker så vackert efter upp-putsningen. Tack Patrik! Även jag börjar vara i tävlingsdugligt skick inför söndagens Botniacykling. På dagens cykeltur hade jag inte alls ont i knät. Men det blir nog motionsklassen för mig ändå. Vi ska cykla tillsammans med ett gäng Vasaloppsåkare, och det blir säkert riktigt skojigt.

Grannväderscyklisten

Nu är jag tillräckligt frisk för att motionera, har jag bestämt. Premiärturen gick till Öja brygga i strålande solsken. Hädanefter är jag en grannväderscyklist. Vid minsta antydan till regn kommer jag att stanna hemma. Hur som helst, känslan i kroppen var helt okej. Däremot började mitt knä göra ont, vilket är lite oroande.

En vecka efter

Nu har det gått en vecka sedan långrundan och återhämtningen har tyvärr inte gått så bra. I onsdags fick jag feber, men som tur var gick det över på någon dag. Däremot vill den envisa hostan inte riktigt ge med sig. Jag tror inte jag vågar tränar på ett par dagar ännu. Dessutom har jag ont i höger knä bara för att jag cyklar de få kilometrarna in till stan. Inte bra! Det blir mycket rehabträning och rullskidåkning för att få det här fixat nu. Jag önskar bara att jag kunde träna någonting överhuvudtaget, för snart börjar jag klättra på väggarna.

Nästa vecka är det Botniacyklingen. Jag hade anmält mig till tävlingsklassen, men nu har jag mejlat och frågat om det går att byta till motionsklassen. Förutsättningarna är inte precis de bästa för att försöka mig på att cykla med de stora pojkarna.

En icke-tränande Ina = en sur Ina!

Långrundan 2013

Matias och jag startade årets långrunda kl. 03.00 natten till måndag. Patrik jobbade tyvärr och kunde därför inte delta i år. Det var inte alltför kallt när vi trampade i väg mot Esse och avverkade den tråkiga Åsbackavägen. Även i år hade jag glömt att ta med smörgås, konstaterade jag avundsjukt då Matias tog upp en andra frukost från sin snackbag.

Kilometrarna rullade bra på och jag matade i mig bananer och choklad på löpande band. I ett tidigt skede började det göra lite ont i höger knä, men smärtan var ändå uthärdlig. Vi hade motvind, så vi hamnade att jobba ganska hårt i början. När vi stannade vid ett café i Perho vid 112 km kände jag mig inte så fräsch. Vi beslöt oss för att förkorta rundan lite, eftersom inte heller Matias kände sig så pigg.

Så småningom kom vi bort från den motvindsfyllda Jyväskylävägen. På blå vägen hade vi en härlig medvind. Sedan började sökandet efter ett lunchställe. Vi hade stora förhoppningar om att hitta ett ställe i Kivijärvi, men det enda öppna stället var en Matkabaari som såg väldigt sunkig ut. Vid det här laget var vi vrålhungriga, men vi beslöt oss ändå för att söka lyckan längre fram. Backarna var många och långa, vilket gjorde att vi måste mata in mycket snacks (=mera socker).

I Kinnula (efter 212 km) hittade vi ett ställe som serverade Scan-burgare. Min mage var i uppror efter för mycket socker, men jag tänkte att nog reder det väl upp sig bara jag får i mig lite mat. Efter Kinnula började det regna och efter det var det bara elände i 62 km. Förutom att vi var genomblöta, hade jag magknip. När det var 20 km kvar till Toholampi meddelade jag att nu kastar jag in handduken, för nu går det inte längre. Jag ringde min snälle make, som lovade hämta oss i Toholampi. Dyngblöta och utmattade for vi in till en skum bar och åt lite pizzabitar i väntan på skjuts hem.

Cykelmätaren stannade på 274 km för min del. Visst var det lite av en besvikelse att rundan blev kortare än planerat, men regnvädret och min krånglande mage gjorde att jag inte tyckte det var värt att fortsätta. Trots att det finns en liten del i mig som är lite revanschsugen, känns det just nu som att jag kanske nöjer mig med lite kortare långrundor hädanefter. Kanske jag rentav blir kortdistansare! ;)

Efter en god natts sömn känner jag mig mycket piggare. Höger knä är ganska sjukt i dag, men förhoppningsvis går det snabbt över. Annars får jag rehabträna, rullskida och simma resten av barmarkssäsongen. Vilken tur att man gillar flera idrotter.

Tack, Matias, för ditt glada sällskap på långrundan!

En gång scout, alltid scout!

Den här pajen smakade gott dagen efter.

Inför långrundan

Årets långrunda med Matias skulle egentligen gå av stapeln på tisdag, men efter att ha kollat in väderleksrapporterna beslöt vi oss för att tidigarelägga rundan med en dag. I natt startar vi alltså och målet är att bräcka det gamla distansrekordet ordentligt.

En vilodag skulle säkert ha varit bra, för jag har tränat ganska flitigt den här veckan. Nå, det är bara att ta det försiktigt och lyssna på kroppen. Det ska bli roligt att fara ut på äventyr! I dag testade jag utrustningen. Det är komfort och säkerhet som gäller framom stil (se bilden).

Skorna är här!

Skorna från Zalando kom ikväll! Storleken är rätt och de är väldigt bekväma. Jag hade INTE provat ut skorna i en affär före, utan jag beställde samma storlek som jag har på mina andra Asics. Oftast brukar Asics passa bra på mina fötter, så även denna gång. Nu ser jag fram emot att få testa dem!

Svettig, slut och glad

Efter att ha avverkat ett Bodybalancepass i Skolparken och sedan sprungit runt Sandsund, känns det skönt i kroppen. En bra början på semestern!

Äntligen semester!

Efter att ha jobbat längre arbetsdagar i sex veckors tid, känner jag mig verkligen förtjänt av den här semestern. Vi kickade i gång det hela i går med att gå på Toto- konserten i Jakobstad. Vilken rolig kväll det var! Nu ska jag småningom börja ta itu med träningen också.