Sista träningspasset före resan

Idag då jag var och rullskidade var det nära att jag skulle skida till skogs, vilket inte vore så lyckat dagen före resan. Så jag åkte inte så långt och tog det ganska lugnt. Nu måste jag packa, för imorgon bitti bär det iväg. :)

Ni kan inte fatta hur skönt det skall bli med semester! Det har varit en tung vinter med mycket jobb, så nu skall vi slappa i två veckor! Här nedanför finns en bild på vårt hotell (vårt hotell är det till höger). Det finns Internet på hotellet, så det kan hända att jag skriver något inlägg om hur vi har det. Hejdå allihopa!

Parentes...

Och den exakta tiden igår blev  00:31:50, dvs. 12 sek. bättre än förra loppet. Kilometerfarten var 5:18. I slutet av sommaren skall jag springa 6 km på under halvtimmen, vilket skulle kräva en kilometerfart på högst 5. Det blir något att bita i!

Idag blev det lätt styrketräning på gymmet med tjejerna. Nu återstår bara lite rullskidåkning på lördag, så får den här lätta träningsveckan vara över. Förhoppningsvis går det att springa lite på stranden på Kreta.

Korsholmslöparen, deltävling 2

Den andra deltävlingen i Korsholmslöparen, Solfbanan 6 km, är avklarad. Jag överlevde och lyckades förbättra min tid från förra deltävlingen med ca 10 sekunder, fastän banan var minst sagt backig! Jag är också nöjd över att jag höll ganska jämn fart genom hela loppet. Det var inte så hemskt att starta först som jag trodde. Egentligen var det ganska skönt att slippa "ivägruset" i början. Nu var det bara jag och Rurik samt två knattar. (Jag sprang förresten om Rurik i slutet, hehe). Patrik var med som fotograf och moraliskt stöd.

Jag tog det ganska lugnt i början, eftersom jag visste att det var en tung bana och dagsformen inte var den bästa. Första varvet gick helt okej, men sedan andra varvet gjorde mjölksyran entré! Jestas, vad jag var slut i benen! Två tjejer i min tävlingsklass sprang om mig, så då jag kom i mål tryckte en funktionär en medalj i handen och sade: "Tredje plats". Och det fattar jag inte för jag hade absolut inte tredje bästa tiden. Så jag antar att man fick placering enligt vilken ordning man kom i mål, och inte enligt vilken tid man hade. Kanske ett sätt att muntra upp alla som vanligen kniper Jumboplatsen? Nästa tävling kan jag inte delta i, för då är vi på semester.

Det var ett jätteroligt lopp i alla fall. Jag måste åka till Solf och springa på den där banan regelbundet, för där kan man ju inte få annat än bra kondis!

Och nu: pizza som belöning!

Nej, jag startar först!

Startlistorna för morgondagens Korsholmslöparen har kommit upp. Och jag startar först tillsammans med "Rurik" och två till. Sedan jagar hela gänget oss. Inte roligt! Hur kommer man sig ur det här nu månne? ;)

Träningsveckan som gått

För en gångs skull är jag riktigt nöjd med den gångna träningsveckan.

Aktiv träningstid 07:20 uppdelat enligt följande:
2 rullskidpass, totalt 23,7 km på drygt 2 h.
1 kombinationsträningspass med 6 km cykling till och från motionsslingan samt 6,4 km löpning i ganska hög fart.
1 styrketräningspass, 1,25 h.
1 återhämtande promenad 5,5 km.
1 långpass på 17 km och 2 h, där jag sprang 55 minuter av tiden och gick stavgång resten.

Långpasset var riktigt lyckat, då jag varvade stavgång med löpning och kunde hålla nere pulsen samtidigt som det var tungt. Molnträsket fick åter igen stå till tjänst med sina förträffliga grusvägar. Min plan är att utöka springsträckorna vart efter, tills jag orkar springa riktigt långt (om benen tillåter).

Idag har jag tränat med min syster i Nykarleby; hon sprang och jag rullskidade. Det gick riktigt bra att rullskida på landsvägen. Jag kom på en lysande idé: i sommar skall jag rullskida från Nykabi till Monäs! Och kanske från Jeppis till Överpurmo! Men då måste jag nog skaffa ett rejälare vätskebälte, för bältet jag har nu räcker inte till för längre träningar.

På onsdag är det dags för den andra etappen i Korsholmpslöparen och den omvända jaktstarten (där jag startar först, men det är inte en bra sak)!

I övrigt blir det en ganska lugn vecka, för nu börjar nedvarvningen inför semestern. Nästa söndag åker vi till Kreta två veckor! :) Springskorna skall nog med i kappsäcken, men jag känner absolut inget tvång att träna. Man får ju ganska bra träning också om man går Samariaravinen (16 km) eller åker på cykelsightseeing. Och plask i poolen skall absolut inte underskattas som träningsform!

Är det värt det?

Och svaret är: Nej! Fastän det "bara" är 280 kalorier per 100 g. Jag plussar hellre på några hundra kalorier till och äter min choklad- och salmiakblandning!

Skogsberget är bäst!

Ikväll cyklade jag iväg till min favorit bland motionsslingor i Vasa: Skogsberget. På vintern brukar skidspåret vara bra omskött och på sommaren är det mjukt underlag att springa på. Dessutom är det ganska backigt, så man får "gratis" intervallträning då pulsen alltid går upp i backarna. Idag bestämde jag mig dock för att skona benen och gå i de brantaste uppförsbackarna.

Som tur var fick jag inga kramper i låret, så vi får hoppas att förra veckans incident inte händer igen! Men jag tror det är bäst att jag inte springer alltför långa sträckor nu, tills benen har vant sig. Sedan mot hösten kan jag förhoppningsvis springa långpass (då blir vi ultralöpare, syrran!).

Imorgon blir det afterwork-styrketräning med P och A-L. Det ska bli skoj! Förra veckan orkade jag göra plankan 1,5 minut. På fredag blir det en välförtjänt vilodag med glass i solskenet.

Vädrets makter

Just som jag skulle ge mig ut på min inplanerade springtur började det hällregna. När det äntligen slutat regna var det så pass sent att jag inte ville springa, för jag var rädd för att min nattsömn skulle störas. Jag gav mig ut på en vanlig, hederlig promenad i det friska vädret. Till min förskräckelse märkte jag att mitt vänstra ben blev trött av promenaden, så höften är verkligen i dåligt skick! Jag borde kanske promenera mera och springa mindre tills jag får upptränat min skröpliga höft. Det låter som om jag skulle vara 80 år!

Funderar på om jag borde vara med i Mikas löpskola i sommar. Det var ju faktiskt jätteroligt ifjol! Man träffar andra springnördar, och så gör man jobbiga saker som man aldrig skulle utsätta sig för på egen hand: backträning, intervallträning, nivåtest, höftrörlighet, maxuthållighet osv. Vet dock inte vilken grupp jag skulle vara med i. I somras började jag i motionärsgruppen. Där var jag bland en av de snabbaste. På hösten bytte jag till gruppen för aktiva motionärer, men där var tempot betydligt högre och jag var sist i svansen. Klockslaget är bättre för aktiva gruppen, men stämningen var mera avslappnad i motionärsgruppen. Så jag vet inte riktigt!

Shorts och skidskor

Shorts och skidskor kändes som en lite udda kombination till först, men var helt rätt efter att jag kommit mig ut på Sundoms stekheta cykelbana. Mitt vätskebälte och ett litet duggregn underlättade också i värmen. Jag rullskidade en timme (rekord!) och det började gå mycket bättre med diagonalen och frånskjutet. Nåja, någon Virpi Kuitunen är jag inte ännu, men jag föll inte omkull i alla fall!

Nu skulle jag gärna prova på någon annan cykelbana, för jag börjar kunna vägen mellan Vasklot och Sundom utan och innan. Tips, någon? Men jag vågar mig inte ut på vanliga landsvägar ännu. Bilarna kör fortfarande stora lovar runt mig fastän jag skidar på cykelbanan! :)

Det kändes skönt att motionera igen efter några dagars paus. Glass och grillande i all ära, men en helg känns inte som en riktig helg om jag inte har varit ut på ett ordentligt träningspass. Imorgon skall jag prova springa lite försiktigt. Håll tummarna för att det går bra!

Det kan inte alltid vara en dans på rosor...

Igår: mardrömslik 10-km:s joggingtur i de djupaste Purmoskogarna. Omgivningarna var fina, men värmen var outhärdlig och det kändes inte bra i benen. Mot slutet började jag känna de klassiska kramperna i lårmusklerna, dvs. de som jag fick förra våren då jag fick löparknä. Nej, jag kan inte få löparknä igen!

Nu ordinerar jag två dagars vila åt mig själv och betydligt mindre löpning hädanefter. Jag får rullskida, cykla och rullskrinna istället. Antagligen kommer jag inte att kunna springa något långlopp i höst, men jag måste tänka långsiktigt. Det är ju nästa års Vasalopp jag tränar inför!

Lugn och ro i själen

Efter en klagomålsfylld och irriterande dag på jobbet var det skönt att avreagera sig på gymmet med musiken dundrande i öronen! Nu är jag lugn och harmonisk igen, precis som Monäs sund på bilden. I morgon blir det löpning i Överpurmoskogen. Livet är härligt!

Ett tafatt försök till en intervallträning

Igår: intervallöpning. 15 minuter uppjogg. Fem upprepningar av 2 minuter hård fart, 2 minuter sakta jogg / gång. Det var jobbigt! Efteråt nedjogg och en halvtimmes vattenlöpning. Idag utslagen, därför skriver jag kort. Måste nog äta lite godis under filten nu...

Träningsveckan som varit

Först och främst vill jag berätta att min syster sprang gårdagens halvmarathon på 2.05, vilket är en väldigt bra tid! Starkt jobbat, syrran! Vi skall se till att hitta ett lopp som vi kan springa tillsammans snart.

Den gångna träningsveckan har inte känts alltför tung (förutom onsdagens tävling). Under veckan som gått har jag hunnit med 2 springpass (totalt 16 km), 1 vattenlöpningspass, 2 rullskidpass och 1 gympass. Nästa vecka skall jag försöka få in lite intervallträning, så att jag vänjer mig vid att springa snabbare.

Helgen har varit bra rent träningsmässigt. Fredagen blev en riktig frossardag med grillmat, tårta och skumppa på jobbet (det är sådant vi sysslar med där), och efter det var det perfekt att gå till gymmet och styrketräna lite.

På lördagen begav jag mig ut i Storsandsskogen för att springa på små stigar och hoppa över snödrivor och vattenpölar. Det finns inget härligare än att springa i skogen (säger scouten i mig)! Jag hittade en ny rutt, så att jag inte alls behövde anstränga benen med att springa på stranden. Jag blev riktigt stolt över mig själv då jag vågade prova på nya stigar. Mitt lokalsinne är nämligen lika med noll, så det var  verkligen förvånande att jag inte sprang vilse.

Ikväll har jag rullskidat 45 minuter i Sundom. Det här är första gången som det verkligen kändes som ett riktigt träningspass i och med att jag börjar få kläm på tekniken. Diagonalen i uppförsbackarna går fortfarande i snigelfart, men parstakningen börjar gå ganska bra.

Nu måste jag verkligen börja gå och lägga mig. Hård träning kräver mycket sömn! Godnatt!

Idag hejar jag på min syster...

... som springer halvmarathon i Helsingfors. Heja, heja! (Tänk om jag kunde springa på asfalt så att jag också skulle få vara med.)

Själv tänker jag bege mig till hemtrakterna och inviga Storsandsbanan. Hoppas det har torkat upp tillräckligt i skogen så att jag kan springa torrskodd. Planen är att göra en långtur i det härliga vädret!

6 långa kilometer

Jag har fått en flashback till högstadiets hemska gympatimmar, då man hade blodsmak i munnen, eld i lungorna och mjölksyra i benen. Jag har varit med i en tävling: Karperöstarten (6 km) som är det första delloppet i det lokala arrangemanget Korsholmslöparen. Under sommaren ordnas det olika lopp runt om i Korsholm, och planen är att jag skall vara med i så många lopp som möjligt.  Häng med, vetja!

Kvällens tävling blev som sagt inte så behaglig, eftersom de få springpass som jag har gjort i vår har varit i ett behagligt joggtempo. Jag kom i mål på ca 32 minuter och jag blev inte sist (men troligen nästsist) tack vare en effektiv spurt i slutet och min arbetskompis flitiga hejande. Det var roligt att vara med, och det säger jag inte bara för att det hör till god sportsmannaanda. Det skall bli intressant att se om min tid på 6 km har förbättrats i slutet av sommaren. Jag tävlar mot mig själv, ingen annan.

Nästa veckas Korsholmsstafett blir inte av, eftersom vi inte hade tillräckligt många löpare i vårt lag. Nu får jag istället koncentrera mig på att träna inför deltävling 2 i Korsholmslöparen: Solfbanan, 6 km. I den tävlingen är det omvänd jaktstart, dvs. vi som kom sist i mål startar först och blir sedan uppjagade av Johan Ehrs, Linda Forth och andra stjärnor. Prestationsångest, eller vaddå? :)

Endorfinkick i Molnträsket

Wow, vilken springtur! Jag begav mig iväg till Molnträsket på jakt efter mjukare grusvägar, för här i stan är alla vägar hårt nertrampade av tvåbenta och fyrbenta motionärer. Och jag behövde inte bli besviken på Molnträsket, för vägarna var ganska mjuka utan att för den skull vara leriga.

(I vintras skidade jag förresten med stor möda runt Molnträsket, innan jag upptäckte att det fanns en massa skidspår där också.)

I början av löppasset kändes vaderna hårda som vanligt (både på utsidan och insidan), men jag gav inte upp utan fortsatte. Det duggregnade, men sedan då solen tittade fram blev det härligt! Så småningom slutade vaderna att besvära mig och jag märkte inte hur tiden och kilometrarna gick. Plötsligt var jag framme vid södra sidan av Molnträsket:

Sedan då jag kom till den här skylten insåg jag att det var dags att vända om. Slutsaldot blev: 13,2 km!

Nu är jag helt euforisk, för det var så skönt att göra ett riktigt långpass! Det har jag inte gjort sedan skidspåret. Jag hoppas att det inte blir några eftergifter för mina ben för att jag sprang 5 km längre än beräknat. Jag har läst någonstans att man skall öka kilometermängden med högst 10 % per vecka, men det här blev en betydligt större ökning. Måste försöka behärska mig nästa vecka.

Jag säger då bara det: tänk om man fick bo på landet och springa på sådana där härliga skogsvägar hela tiden! Då skulle jag säkert blir ultralöpare, för jag älskar att springa långt i skogen. Hur var träningen för er idag?

En vinglig färd

Ett par timmar efter att jag köpt mina rullskidor och Patrik hade fixat mina stavar i sommarskick, tog jag rullskidorna på en liten provtur. Så här ser alltså skidorna ut med bindningarna på (men alla har väl sett dem redan efter att jag har sprungit runt i bygden och stolt visat upp dem):

Vi begav oss iväg mot Sundom, där de har en ganska bra cykelbana. Min käre make var med som moraliskt stöd och fotograf.

Skidorna kändes ganska vingliga, vilket gjorde att mina fötter blev fort trötta. Och så var det ju det här med att komma sig rakt framåt då, vilket inte var helt lätt.

Nästa gång måste det ju gå lättare!