Mina rullskidor

Här är mina nya älsklingar i sportprylsfamiljen: Pro Ski Classic! Har varit på jungfrufärd redan och det var riktigt roligt, men väldigt tungt och vingligt. :) Skriver mera senare!

Extra vilodag

Känner mig lite sliten... Tror det får bli tre vilodagar den här veckan. Mitt mål var ju att få in tre löppass, men jag tror det är smartast att låta bli. Inte blir det ju mycket tränat heller om man överanstränger sig på något sätt, så det är bäst att lyssna på kroppens signaler.

Nu ska jag slänga mig i soffan och läsa Runners world-tidningen. Men det visade sig att det har kommit ut ett senare nummer än det jag köpte nu. Citymarket lurade mig!

Tung joggingtur

Idag var det inte roligt att springa. Benen kändes som två cementklumpar och jag flåsade i minsta lilla uppförsbacke. Jag sprang en liten motionsslinga nära där vi bor, men underlaget i spåret var förvånansvärt hårt och det kändes inte bra i fossingarna. Det går inte att springa med ett leende på läpparna varje dag! Imorgon tar jag en välförtjänt vilodag. Det är lite oroande att Korsholmsstafetten är redan om två och en halv veckor. Jag är inte i form!

Jag håller förresten på och läser en intressant bok om skidåkning: Kaikki hiihdosta. Där finns det en massa tips på hur man kan träna under de olika årstiderna för att man skall vara i toppform lagom till skidsäsongen.

På våren och försommaren rekommenderas det att man bygger upp grunduthålligheten genom lågpulsträning, såsom stavgång, sakta jogging och cykling. Dessutom tycker författarna att man skall styrketräna två gånger i veckan (vilket jag inte kommer att följa). Sedan på sensommaren och hösten kan man öka träningsmängden och tempot och börja rullskida mera. Får se om jag lyckas hålla mig till lågpulsträning i lagom mängd. Jag vill så mycket och så snabbt. Nåja, man måste väl se det som ett långtidsprojekt. Det går ju inte att komma i form till Vasaloppet över en natt.

Rullskidedilemma

Jag vet inte om jag skall köpa de här eller de här.

Någon som har rullskidor och har några tips på vad man skall tänka på innan man slår till?

Ett vinnande koncept

Efter att jag förra våren drabbades av löparknä, har jag mer och mer insett att det är kombinationsträning eller "Cross training" som gäller för mig. Dvs. att man kombinerar flera olika träningsformer för att minska skaderisken och öka mångsidigheten. Visst skulle jag väldigt gärna springa varje dag i veckan, men mina ben klarar helt enkelt inte av det.

På torsdagen var det alltså kombinationsträning som gällde. Först 10 km:s rullskridskoåkning utan stavar (måste medge att tanken "jag är för gammal för det här" flög igenom mitt huvud), och sedan en halvtimmes vattenlöpning i simhallen. Att vattenlöpa direkt efter träningen var väldigt lyckat, för det kändes som att mina stela ben mjukades upp och det gick lätt att stretcha. Nästa vecka skall jag testa att först springa utomhus och sedan i vattnet. Det kan ju inte bli annat än lyckat?

Ett kombinationsträningspass tar hela kvällen i anspråk. Å andra sidan är jag van vid detta efter den här vintern, då vår bil har stått parkerad 2,5 km hemifrån. När jag skulle och skida blev jag först tvungen att gå / cykla efter bilen, köra hem efter skidorna, köra till skidspåret, skida, köra hem med skidorna, köra tillbaka till parkeringen och sedan gå / cykla hem. Och sedan skulle det ännu stretchas. En gång försökte jag skippa några steg i hela den här rumban genom att cykla direkt till skidspåret med skidorna på styret, men det slutade med en vurpa i snödrivan.

Med den här farten kanske det blir en triathlonist av mig om några år? =)

Mina nya älsklingar

Beskåda och beundra mina nyinförskaffade älsklingar: Asics Nimbus-11. Nej, jag kunde förstås inte vänta till rean, utan plötsligt insåg jag att jag absolut inte kunde leva en enda dag till utan nya springskor. Jag vet, jag lever i ett beroende. Men jag lovar dyrt och heligt att jag inte skall köpa fler springskor den här sommaren. Det har jag också lovat min käre make, som är väldigt tolerant inställd till min "shopaholicism" gällande sportprylar. Jag har redan varit på jungfrufärd med skorna, och de kändes riktigt bra att springa i! Konditionen hade däremot inte blivit bättre, fastän skorna kändes sköna.

De nya skorna kommer väl till pass i den kommande träningen inför Korsholmsstafetten som går av stapeln 13.5. Jag gick och lovade min arbetskompis att jag skulle springa en sträcka i deras motionslag. Det skall bli väldigt roligt, men jag är lite nervös för hur det kommer att gå med tanke på att jag inte har sprungit så mycket den senaste tiden. Hoppas mitt vänstra ben pallar för trycket.

Nu skall jag gå och lägga mig, men jag tänker faktiskt inte sova med skorna på, fastän jag är kär i dem...

Ett skiftande träningsschema

I ett tidigare inlägg sade jag att träningen har blivit ett måste för mig, men trots detta följer jag inte slaviskt mitt träningsschema. På söndagen brukar jag fundera lite hur jag bäst kunde lägga upp träningen den kommande veckan. Sedan kanske något träningspass byter dag eller uteblir beroende på vädret, orken eller andra aktiviteter. Det är helt okej att ligga på soffan och äta glass en kväll, fastän jag egentligen planerat in ett löppass. Återhämtning är också en viktig del av träningen!

Jag har just kommit hem från det traditionella after work-träningspasset med min arbetskompis. Idag cyklade vi först till Sundom och tillbaka (ca 16 km), varefter vi styrketränade på gymmet lite över en timme. Inatt sover jag säkert gott, för det brukar jag alltid göra efter mitt och P:s grymma styrketräningspass med bänkpress, ab-coaster, plankan osv.

Skavsåren störde inte träningen, tack vare de här plåstren:

Med risk för att någon tror att jag bedriver en reklamblogg, vill jag ändå rekommendera Compeeds plåster för alla som lider av skavsår. De är svindyra, men gårrbra!

Skoskav

Underskatta aldrig ett ordentligt skavsår! Idag blev det en ofrivillig vilodag p.g.a. de skoskav som jag drog på mig på lördagens stavgångstur. Jag hade vanliga strumpor i löparskorna istället för springstrumpor, ett misstag som jag aldrig gör om igen. Nu har jag två punkterade blåsor på hälarna, vilket inte är så lyckat  vid vattenlöpning. Imorgon blir det gymmande och det ska väl förhoppningsvis gå bra.

Hur jag blev en sportnörd

Jag kallar mig själv en sportnörd. Nej, jag är ingen elitidrottare. Jag springer inte så fort och jag är inte i toppform. Men motion har blivit något som jag inte kan leva utan.

När jag var yngre var jag en soffpotatis, med undantag av vissa perioder av strö- eller hetsträning. För lite över två år sedan fick jag nog av mina extrakilon och beslöt mig för att börja träna på allvar. Jag började springa och gå på gym, och tvingade mig själv att fortsätta fastän det kändes motigt ibland. Så småningom märkte jag att jag började må bättre både psykiskt och fysiskt. Att gå ner i vikt blev bara en bisak.

Att träna blev mitt sätt att rensa hjärnan och få lugn i kroppen. Då jag skidar eller springer känner jag mig hel som människa och stark i mig själv, något som jag sällan känner annars i livet. Nuförtiden skickar min käre make ut mig i skidspåret eller motionsslingan då jag har en dålig dag, för det blir jag garanterat glad av!

Den absoluta toppen i min motionskarriär var då jag skidade Botniavasan 14.2.2010. Jag är väldigt stolt över mig själv att jag klarade att skida 53 km på tiden 5:18:19, fastän det var första vintern som jag skidade. Innan det ägde jag inte ens ett par skidor. Här är en bild av då jag kom i mål, trött men lycklig:

Efter att ha skidat Botniavasan blev jag sugen på en ny utmaning: Vasaloppet 2011. Nu är jag väldigt otålig på att få skaffa mig ett par rullskidor så att jag kan börja träna på allvar!

Prylar

Idag är det vilodag och vad passar då bättre än att visa upp ett par av mina senaste shoppingfynd? Ursäkta min ytlighet...

Här är mina Craft kompressionsstrumpor:

Och här är min Asics springmössa, som är både vindtät och lagom varm:

Jag köpte också ett par plastiga solglasögon som man kan ha då man tränar. Jag ville inte satsa en massa pengar i ett par dyra, för jag är expert på att söndra solglasögon.

Igår inleddes cykelsäsongen på allvar. Min jobbarkompis och jag cyklade till Botniahallen för att styrketräna i gymmet, men märkte till vår förvåning att hallen var stängd! Då var det var bara att cykla tillbaka till stan till vårt stamgym då istället. I det stora hela är jag inte så såld på cykling, men det är ett bra komplement till löpningen.

Jag har inte så mycket att komma med idag, för jag är ovanligt trött. Så är det när man har vilodag! :)

Farväl, vinter!

Nu har jag insett att det är vår. Söndagens skidpass fick bli vinterns sista, för här och där kikade stenar, jord och vattenpölar fram i skidspåret på Öjberget. Dessutom var det hopplöst bakhalt, för jag inte hade lyckats med vallningen den här gången heller.

Det här med vallning är en vetenskap för sig, särskilt den här årstiden. Jag lyckas dra med mig varje barr i skidspåret, men ändå är det bakhalt. Några vallningstips, någon? På bilden syns det i förgrunden vad jag skrapade bort från skidorna i söndags! Observera annars min fina vallningsverktygsback! Det är ju bra om det ser proffsigt ut i alla fall!

Nu är det alltså springande som gäller. Igår var jag ut och sprang 7,5 km och det kändes riktigt bra. Kanske det var tack vare mina nyinköpta kompressionssockor? Dessutom hade jag köpt en springmössa som verkligen andades men samtidigt var vindtät. Lyxigt!

Ikväll har jag varit på vattenlöpning för att mjuka upp benen lite. Jag tänker inte göra samma misstag som förra våren och dra på mig en belastningsskada p.g.a. alltför ensidig träning. Så småningom skall jag också investera i ett par rullskidor för att hålla uppe armstyrkan även under sommaren. Det är spännande tider vi lever i, gott folk!

Fot- och gånganalys

I tisdags var jag på fot- och gånganalys till Stegkliniken. Fysioterapeuten vred, vände och ritade på mina fötter samt analyserade min gångstil. Han kunde konstatera att det är absolut inget fel på mina fötter, fastän någon tidigare har sagt att jag har "Morton's fot". Anledningen till att vänster ben krånglar då jag springer är att höften är försvagad. Höger höft är mycket starkare. Detta visste jag från tidigare, men trodde att jag hade lyckats träna bort felet. Men icke! Nu fick jag en ny, jättejobbig övning jag skall göra tre gånger i veckan. Vi får hoppas att det fungerar. Det var i alla fall skönt att höra att mina fötter är i gott skick och att jag själv kan göra något åt problemet. Med andra ord välspenderade pengar!

Fysioterapeuten sade att jag absolut inte skall springa med skor som har pronationsstöd, utan det är neutrala skor som gäller för mig. Asics-sponsrad som han var rekommenderade han Asics Kinsei (se bilden ovan), som är typ de dyraste skorna i Asicsserien. Han rekommenderade också Nimbus. Jag tror jag väntar tills rean innan jag investerar i nya skor. Tills dess duger mina Nike Zoom Vomero riktigt bra!

Jag har också hunnit vara på en skidtur till Skogsberget, där det var förvånande mycket snö i spåret. Snön var förstås plaskvåt och därför gick det väldigt tungt. Men jag efterlyser alla skidentusiaster, för vi var bara tre personer i spåret. Inte har väl folk börjat rullskida redan?!

Igår var jag och min jobbarkompis på vårt veckovisa gymbesök. Vi var ganska trötta och tyckte att det fick räcka med en timme. I slutet gjorde vi bålstabilitetsövningar, som fick svetten att bryta fram ordentligt. Ikväll blir det gågging (gång + jogging) tillsammans med min make.

Jo, det går att skida ännu!

I lördags begav jag mig gladeligen till Öjberget för att ta ut det sista av vintern. Jag hade satt rikligt med klister under skidorna för att få ordenligt fäste, med det resultatet att jag drog med mig varje barr som fanns i spåret. På bilden ovan syns det hur vackra skidorna var efteråt! Det var ganska jobbigt att få bort allt det där kladdet.

Skidturen var i övrigt väldigt trevlig. Jag lyckades dock med en ordentlig vurpa i en nerförsbacke och fick lite ont i ryggen. Den andra anmärkningsvärda saken var att jag blev omskidad av Linda Forth, vinnaren av Botniavasan 2010! Jag passade på att studera hennes skidteknik och kunde konstatera att jag antagligen har fel teknik i parstakningen. Linda böjde överkroppen i 90 graders vinkel, vilket jag inte gör och det är säkert därför jag har lite ont i ryggen.

I morse var jag och min sportiga syster på en 9 km:s springtur i duggregnet. Vi joggade ganska sakta, vilket kändes riktigt skönt. Vanligen brukar min syster älga iväg så att jag knappt hinner med, men idag var det riktigt lämplig fart för mig. Min syster skall vara med i halvmarathon i vår, och jag skulle gärna haka på om det inte vore för att jag inte kan springa så långt på asfalt.

Imorgon skall jag till Stegkliniken och analysera mina fötter. Förra våren drabbades jag av löparknä och sedan dess har vänstra benet inte känts riktigt bra. Jag hoppas att de en gång för alla kan säga vad jag behöver för sorts springskor och eventuellt fixa några inlägg åt mig.

Välkommen till min blogg!

Det här är första inlägget i min träningsblogg. Förhoppningsvis kommer det mera text och bilder hit snart! :)